Det finns något som gör mig så förvirrad och besviken. Människor som man aldrig kan räkna med. Sånna där som säger att dom finns där och alltid ställer upp, men som är som bortblåsta när man väl behöver dom. Folk släger ut så mycket skit ur munnen som dom senare inte kan stå för. Om man väl bestämer sig för att stå vid någons sida, då ska man väll vara beredd på att man kanske kommer behövas i dom mest oväntade stunder? Då ska man väll vara beredd på att lägga ner tid, och verkligen se till att man håller det man faktiskt sagt... Visst känns det bra när någon lovar att ta emot en, lovar att finnas där. Man känner sig älskad för en stund. Men det är så lätt att prata, så lätt att skriva ner massa löften, men i slutändan är det bara handlingen som betyder något. I slutändan är kärleken det enda som kan göra någon hel igen, och allt annat är bara tomma ord. Tomma ord som sårar mer än man tror.

Varför slutar människor bara att höra av sig? Jag kan sitta och grubbla över det i timmar. Försöker se vad jag gjort, försöker komma på vad som kan ha hänt, men inte ett dugg klokare blir jag. Tillslut blir den enda rimliga förklarningen att man inte duger, att man inte är tillräckligt bra för den personen. Vad skulle det annars vara? Efter så lång tid med någon som finns där, så lång tid att man börjat tro på att det här är sant. Det här är inte något som kommer försvinna, det varar ett tag till. Jag kan lita på det här nu, jag behöver inte vara rädd. Efter all den tiden... så är allt plötsligt borta en dag och man förstår inte vart det tog vägen. Plötsligt är det som att personen har dött. Den lever, men inte ett spår är kvar. Man väntar men ingenting händer. Vad gör man då? Varför slutar någon bara höra av sig sådär? Jag förstår inte. Den logiska förklarningen är ju att man inte duger. Men ofta handlar det om rykten och missförstånd... men vart skulle dom ha kommit ifrån? Nej, det känns som förklarningen sitter i en själv. I det som är fel. Men så får man inte tänka. Det är aldrid dig själv det är fel på, kom ihåg det. Aldrig. Bygg en mur mot allt svek i världen och släpp bara in det fina, dom som får dig att må bra. Bygg en vacker värld med lycka och vita små svalor. Låt ingen som vill skada dig riva muren. Dom har inget att göra i ditt paradis.

/ Jassi