Känns inte som att det är rätt dag att skriva om vad som får mig att gråta. Det är ganska viktigt att vara glad idag, men står det så, ja då ska jag väll skriva i alla fall. Så... jag gråter inte lätt alls. Gråter oftast inte överhuvudtaget. Eller jo, jag gråter, fast utan tårar. Så det kanske räknas? Eller kanske inte. När gråter jag tårar egentligen? Det är nog när jag blir chockad, när det där jobbiga kommer som en orkan och skakar om hela min värld. När jag inte är beredd och inte hinner förbereda mig. Då gråter jag. Och när jag väl gråter, då gråter jag mycket. Väldigt mycket. Jag kan gråta när jag tänker tillbaka ibland också. När jag tänker på saker som jag vet att jag aldrig får uppleva igen, saker som är försent att göra något åt. Då kommer det tårar också. Ibland också, fast väldigt sällan, kan jag gråta när allt går fel, när jag känner mig otillräcklig. När jag inte räcker till i skolan, eller på dansen, eller med kompisar. Fast bara ibland, ni vet sånna stunder när man är trött och verkligen försökt en väldigt lång period, och så skiter det sig i alla fall och nån säger det där som lixom gör så att allt rinner över. Ja.. det är nog det. Annars gråter jag nog inte. Sen är jag ju oftast ledsen utan att gråta, men det är en annan historia. Ibland känns det som att jag är den enda i världen som inte gråter till film.... men ja... är man knäpp så är man.

Nu ska jag återgå till julaftonen. Sitter och pillar med smyckegrejer. Trodde aldrig att JAG skulle sitta ner och göra smycken, med det är faktiskt riktigt kul... Ja, man upptäcker något nytt varje dag.

/ Jassi