Sitter och lyssnar på en gammal spellista som påminner mig om en person som verkligen brukade få mig att må så mycket bättre. Jag vet inte vad som hände, men jag antar väll att allt tar slut en dag. Allt. Massa underbara låtar som var menade att ge ljus. Jag vill inbilla mig att jag inte behöver någon. Jag vill inte förvänta mig någonting utav någon för att slippa bli lämnad, för att slippa bry mig, för att slippa saknaden hela tiden. Och egentligen så har jag ännu en gång förväntat mig och älskat några alldeles för mycket känns det som. Jag vill säga att jag inte behöver dom, behöver ingen förutom mig själv... men det stämmer inte... Det stämmer inte. Alla behöver någon. En vän är alltid en vän. Det kanske stämmer... men ibland är känslan en helt annan. Jag älskar dom. Det går inte att komma ifrån. Det går inte att styra över, oavsett hur mycket jag önskar det.  

/ Jassi