I'm just a step away
I'm just a breath away
Losing my faith today
Falling off the edge today

Just a step from the edge
Just another day in the world we live

I need a Hero
to save me now

I need a Hero to save my life
A Hero will save me just in time

Snart är 2010 slut. Snart är det en ny början, ett kanske bättre 2011. Vem vet. Det här året har gått så sjuktligt snabbt så jag vet inte riktigt vad jag gjort av all tid. Nyårsnatten känns som förrigår. Och all tid där emellan, vart tog den vägen? Läskigt. Men man kan ju alltid köra en 30-dagar lista, verkar ju kul. Bloggen är ju ändå helt död så varför inte försöka få igång den. Peppa lov! Motivationen behöver få komma tillbaka ifred.

Så en 30-dagarslista - från och med imorn :)

Day 30 – One last moment

/ Jassi

Jag är så trött så jag gärna skulle lägga mig ute i snön för att få sova. Mina lår gör extremt ont, känns som att jag sträckt dom. Ont. Egentligen hela kroppen. Tung som bly. Jag vill SOVA. Det är ungefär som att kroppen är trasig, den behöver verkligen få vila men min hjärna snurrar runt. Som att jag druckit hundra kaffekoppar och det är omöjligt att varva ner. Dumma hjärna. Låt min kropp få sooooova. Nuuu. Jag är knäpp.
Men helgen var iaf supermysig! Åh vad jag älskar föreställningar. Det är min lycka. Vad gör man nu då? Ge mig vecka 49, nuuu! Jag lever på sånna här stunder. Behöver nog fler. Hur gör man för att få stå på scen dygnet runt?

/ Jassi

<3

2 föreställningar har vi gjort nu! 2 av våra föreställningar den här terminen. Tiden går så otroligt snabbt. Men det var så underbart härligt. Lycka i hela kroppen. 10 timmar var vi på ackis idag haha, och inte kunde vi sluta dansa heller. Illamåendet kom vid andra föreställningen, men det glömmer man bort så fort adrenalinet sätter igång. Nu däremot... usch. Men aaah vad härligt det var. Jag ÄLSKAR att dansa. Det syns nog, tror jag. Det KÄNNS iaf, starkt. Mycket. Älskar våran pocahontas, så skönt att få dansa med någon man verkligen står nära. Och jag blev så glad när alla danslärare var så snälla idag. Jag fick höra så fina saker av dom. Det är sånt som man behöver men som man får höra så sällan. Och gaaah, tur att det är en dag kvar för det här vill jag göra om och om och om och om igen. Helst föralltid. Jag måste jobba med det här. Det är lixom... ren lycka. Och på tisdag är det LYRISKT på jazzen! Så taggad!

/ Jassi

I helgen är det FÖRESTÄLLNING för DP! Härligt. Underbart. På balettakademien klockan 15:00 och 17:00 lördag och söndag. Helt fantastiskt. Tänk vilken lycka. Ljusrep till väldigt sent ikväll och så ännu ett ljusrep klockan 9:00 imoron med jazzläraren. Pigg och glad ska man vara. Glad kan man ju nästan garantera, men pigg... nja. Det kanske är dags att sova nu. TAGGA!!

Ett av numrerna: Colors of the wind
Jassi, Malin och Agnes - Koreografer och dansare.

Workshop idag med jazzlärarna. Bra för att tänka bort all död och allt annat. Kul med uttryck och koreografier. Det är KUL men jag kan inte sluta spänna mig och vara nervös och orolig inför framtiden. Det känns som att all mening och hela mitt mående ligger i mina lärares beslut. superfrustrerande. Känns inte som att jag kan påverka någonting. Gaaah. Jaja, det ända jag kan göra är att dansa, vänta och se. Vår egna koreografi är iaf superhärlig. Mys. Jag är trötter.

/ Jassi

Alla är så försiktiga med varandra just nu. Mycket närmare och mycket försiktigare. Som om man inte vill att någon ska gå sönder. Man förstår mer för varje dag som går. Verkligheten hinner ifatt. Det är ofattbart, så otroligt omöjligt att förstå. Det här är bara sånt som inte ska hända. Jag skulle vilja förklara för mina fina vännen hur mycket jag tycker om dom, att dom är hela världen för mig. Det är synd att man inte får veta sånt i tid, utan efteråt, när man inte finns längre. Alla är så älskade. Man förstår det inte själv, men det bara är så, hela livet bygger på det. Man kan vara trött på människor och ta dom för givet, men det som är säkert är att utan just den människan är man inte hel. Alla runt omkring oss formar vårt liv, formar dom vi är och vår verklighet. När någon plötsligt försvinner, oavsett vem det är, är världen inte densamma. Vi inser inte hur mycket vi älskar varandra, hur mycket vi faktiskt betyder för varandra, förrän något förändras. För det är dom små detaljerna som räknas. Dom där småsmå sakerna i varje personlighet som skapar en helhet. Det är det lilla omärkbara som egentligen betyder något i slutändan. Det är overkligt att en bit är borta nu... självvalt.

/ Jassi

Det svider att komma till skolan och se klumpar med folk sitta och gråta. En präst går omkring och lärarna spelar musik och lovar att music heals everything. När man sitter på lektionen och allt man orkar prata om är döden, när det plötsligt ligger fina ljus överallt, bilder och en stor bok som man ska skriva i. Ja, alla vet ju vad det handlar om. Man behöver inte ens säga det högt om man inte känner för det. Han är borta. 16 år och borta. Det är fel, alldels fel. Plösligt inser man att man måste ta hand om sig själv och sin omgivning. Ingenting är hugget i sten, det vänder så snabbt. Det är för mycket kärlek som går åt spillo. Ta hand om varandra, så står det på väggen i skolan nu.

"You can shed tears that he is gone,
or you can smile because he has lived.
You can close your eyes and pray that he'll come back,
or you can open your eyes and see all he's left.
Your heart can be empty because you can't see him,
or you can be full of the love you shared.
You can turn your back on tomorrow and live yesterday,
or you can be happy for tomorrow because of yesterday.
You can remember her only that he is gone,
or you can cherish his memory and let it live on.
You can cry and close your mind,
be empty and turn your back.
Or you can do what he'd want:
smile, open your eyes, love and go on.”

Smile, open you eyes, love and go on.

/ Jassi

Det är så det känns. Preics som låten. Exakt. Just a little bit... jag vill så gärna det här. Just a little bit av allt. Sen är jag kanske där. Eller så kanske det räcker såhär... fast... just a little bit, alltid. Alltid. Föralltid.

Perhaps if....

/ Jassi

Usch, läskig danslektion idag. Har nog aldrig gått så dåligt haha... Menmen, shit happens. Vi är ju två DP grupper och idag skulle den andra gruppen kolla på vår balett. Jag spännde mig så mycket så jag nästan sprack... Jaja, alla har sina dagar. Men nästa vecka är det vår tur att titta på dom, det ska bli kul och inte alls såhär nervöst haha.

Och så är jag superdupermegatrött. Så... ja, det mesta går segt i huvudet just nu. Gegga. Nu ska jag göra något vettigare än att sitta vid datan. Det ni människor ;)

/ Jassi

Sickness. En 10 åring. Man sitter och diggar åt en 10 åring som beter sig som 20. Crazy. Väldigt. Men det är bra, sjukt bra. Vad säger ni?

/ Jassi

Och så är också det här höstlovet slut. Ska bli så sjukt otroligt underbart att få komma tillbaka till dansen igen, men jag känner lite att jag skulle behöva ett till lov för att vila upp mig efter det här lovet haha... Men även fast jag inte känner mig superpigg i kroppen så är jag inte ens i närheten så stressad och kaotisk i hjärnan som jag var för en vecka sen. Skönt. Och snart är det jullov! Crazy. Det är två veckor kvar till första föreställningarna! Hur kan tiden gå så snabbt? Till julen vill jag så gärna åka bort. Kanske till värmen eller kanske bara till London? Någonting måste det bli, det kanske är dags att börja planera redan nu? Antagligen. Mitt liv flyger iväg.

/ Jassi

Vi är knäppa

Sätt på 2an klockan 20:00 för då börjar massvis med dansfilmer! Sweet. Och klockan 21:50 är det THE LAST BOUNCE också! Ännu mer SWEET. Jag har sån danslust så jag spricker. Det kryper i hela kroppen. Snart så, snart. På måndag är det jazz, äntligen. Låt min rygg bli bra, nuuu!

/ Jassi

Lite bilder från gårdagen i ishallen ;)

Jag saknar inte konståkningen men jag saknar träningarna med er.


Kreativt ;)


Vart kommer mitt ben ifrån egentligen? Sickness.


Sötisar


Yeah

Jag var hos en underbar vän igår och mådde så mycket bättre efter det. Och nu har jag helt plötsligt börjat göra spotify-listor. Två har jag hunnit med att göra. En danslista och en lista som kan göra mig alldeles varm mitt i en snöstorm. Som en stor kram som botar allt. Jag sitter och lyssnar och inser att jag inte är helt ensam i världen. Fint. Jag blev lite smått beroende av denhär låten nu igen, ungefär som i 8an, fast ändå helt annorlunda.

/ Jassi

Det är sjukt hur mycket jag har förändrats den här terminen. Men det har inte kommit gratis. När jag tänker efter är det jag som har jobbat för det. Det är jag som kämpat mot mig själv och försökt lära mig hur jag fungerar.. Inte konstigt att allt känns meningslöst om jag inte går vidare nu och utvecklar mitt mål... men jag vet inte. Jag bestämer inte. Det gör dom vuxna. Så länge kan jag alltid njuta av ett fint lov med dans på Balettakademien. Och massa härliga bilder på mig och Agnes :)

/ Jassi

Hopp :)


Dance


Jag är biff. Snart kan jag jämföra muskler med min jazzlärare :)


Piruett


:)

Det finns hemligheter som aldrig borde avslöjas.

Det finns saker som aldrig borde sägas högt.

Det fanns ett sätt att suga ut den sista glädjen jag hade.

Det finns inget kvar.