Det är precis så det är. Knakar i hela huvudet på mig. Det var väldigt skönt att bara sitta och lyssna på musik och låta tankarna rensa ur sig själva kan jag tala om... Lite som att massa trassliga trådar börjar få lite ordning. Ont i huvudet har jag fortfarande, men det går nog över snart. Jag är ingen ont-i-huvudet-person. Det händer typ 3 gånger om året, men nu är det som det är. Jag hade nog för höga förväntningar, ville nog lite för mycket. Jag såg nog fram emot det här med alldeles för mycket lycka. Men jag får ju inte sluta klättra bara för att någon försöker skjuta ner mig. Jag vet att jag är så mycket starkare än så, och ja, det gjorde ont och shit vad det knäckte mig, men jag är stark och när jag väl bestämt mig att att satsa och dansa då ska jag göra det. No matter what.

Synd att ingen förstår vad som hände i min hjärna under sommaren, för annars hade ingen tvivlat på min vilja nu. Lite rädd för att lärarna ska behandla mig som luft, men vad ska jag göra? Finns inte så många fler utvägar än att faktiskt bara dansa och göra det jag verkligen vill. Och så har man lärt sig att privatlivet stannar hos mig, japp. Nej, men imoron är det feminine vibe och modern jazz och jag ska DANSA. Känns konstigt med nya dp och blabla men imoron är det bara två vanliga klasser så det ska bli så skönt så skönt att bara få komma bort. Men just nu vill jag bara sova bort den här dagen, hoppas huvudet släpper och hoppas att tunnelbanan fungerar som den ska imoron. Jag blev ju inte lite stressad vid liljeholmen idag... fyfan. Jaja, glöm det nu. Next: SÄNGEN. Ska sova i 10 timmar, MINST. Jag behöver det.

Avslutar med något väldigt klokt: What you need to know about the past is that no matter what has happened, it has all worked together to bring you to this very moment. And this is the moment you can choose to make everything new. Right now.
Right now...

/ Jassi