Jag saknar en del stunder i mitt liv, men samtidigt så finns det saker som hände då som jag är glad är över nu. Så ja... jag vet inte riktigt om jag saknar eller inte. Men jag saknar friheten man hade förut.... Och så kan jag sakna agnes-tiden. Det var så otroligt roligt. Men samtidigt fanns det saker då som jag aldrig skulle vilja ha tillbaka. Jag saknar tiden i 9an också. Det är nog det jag saknar mest. Jag menar inte skolan, utan mer hur allt var då. Den där kraften jag hade att göra på mitt sätt, inte lyssna på någon annan.. Nu bryr jag mig så mycket mer om att inte göra lika fel. Och så saknar jag det där mysiga på slutet när man inte hade något att göra. Men jag är glad att det är över också faktiskt. Och jag saknar den där tryggheten med någon som bryr sig. Och jag kan sakna den där första tiden i DP. Det var så mysigt och så annorlunda på något sätt. Men ändå så älskar jag dp som det är nu, människorna och att jag faktiskt utvecklas i racerfart. Och så framförallt, mina vänner jag förlorat på vägen. Vänner som jag aldrig får tillbaka, som betydde allt, som jag bara kan hoppas mår bra idag.

Visst är jag full med nostalgi, men det mesta var nog menat att ta slut. Det mesta saknar jag nog mer för tryggheten än för att det gav mig något bra. Oftast fastnar man vid något bara för att, oavsett hur dåligt det är och hur bättre det blir sen. Men ja, sakna gör man nog hela livet. Fast man kan ju alltid försöka se det fina man har nu, och det fina som väntar på en.

/ Jassi

Och jag saknar VÄRME!