Nu är det dags, NYÅR! Allt har hänt det här året känns det som, men så är det ibland. Jag har iaf haft en supermysig sista månad nu. Det känns som att jag är den enda som kommer sakna december haha... men det är så härligt att mysa. Alla har tid och lust till det helt plötsligt. Jag har alltid tid och lust att göra ingenting med en fin vän, men dom flesta andra verkar gilla det i december bara. Synd. Jag ska fortsätta mysa :)

Jag har slagit ihop bilder från det här året. Dom flesta bilderna jag har på datorn togs det senaste halvåret på ackis haha, så dansbilder blir det gott om. Det är väldigt tomt på andra bilder än just dansbilder ;) Men det får väll vara så nu, det här året har väll egentligen handlat till största del om dans. Ja, mitt 2010. Här är det.



/ Jassi

Imorn är det nyår. Året är slut. 2010 är slut. Förstår det inte riktigt, det var ju nyss det var nyår. Men that's life, isn't it? Det går snabbt. Så, one last moment. Då tar jag en stund från det här året. Det är kanske inte mitt livs ögonblick, men när jag kollar på bilderna så kan jag bara le. Jag ser så glad ut. Jag har inget kort på mig där jag ser så lycklig ut. Jag har nog aldrig varit så otroligt lättad och glad som då. Det är inte världens största grej heller, men efter att ha haft ångest, kämpat, gråtit och kännt mig misslyckad i ett halvår så var det bara så otroligt otroigt skönt att känna att det var värt det. Lixom... ja, jag var så glad. Och människorna är så mysiga. Underbara DP. Det var ju bara så allmänt mysigt att ha avslutning med världens finaste tjejer och braiga danslärare. Så jag, that's the last moment. Avslutningen med DP, 10 december i år :)

/ Jassi

December är vår månad. Var. Eller är. Jag minns vår sista decemberdag.

Det finns fler svar på den frågan, men jag säger DANS! Jag vill så mycket med dansen. Jag älskar att dansa, det är nog den kärleken som driver mig. Det känns på något sätt så viktigt att göra allt jag kan med dansen, för den gör mig så superlycklig som det går att bli.

Jag är en väldigt vädligt målmedveten människa, och envis. Om jag vill någonting, om jag bestämmer mig för något, då gör jag det. När jag väl bestämt mig sätter jag hela min själ i det, då finns det lixom inget som stoppar mig. Rakt fram lixom. Det KAN vara bra, men det kan också vara väldigt dåligt. Det beror på vad jag bestämmer mig för. Grejen är den att dansen har tagit upp nästan allt just nu. Det finns såklart andra saker jag strävar efter, men dansen tar upp så mycket kraft och jag vill så mycket, att det inte lönar sig att lägga energi på andra saker som förstör för mig. Jag vill komma så långt i dansen som det bara går, och därför har jag också gett upp mycket av det som jag strävat efter förut, som inte alls varit lika bra. Jag fick en liten wake up-call i år.

Men jag vill inte bara dansa själv. Jag vill koreografera. Och jag vill vara danslärare. Jag har ju varit konståkningstränare ett tag nu, och visst är det kul att lära ut och se barnen utvecklas, men jag har ingen glöd kvar i konståkningen. I dans däremot, det skulle vara alldeles fantastiskt att få undervisa barn, att leka med dom, hoppa omkring och låta dom vara helt fria. Jag vill bli en sådär bra danslärare, som dom lärarna som jag ser upp till. Och såklart så vill jag ju dansa själv också. Det skulle vara alldels alldeles perfekt. Men ja... det är min längtan. Fast jag går natur/natur, för att vara säker. Men det är ju inte det jag lever för, inte det jag brinner för alls. Det är ju dansa jag egentligen vill.

/ Jassi

Wiiiiii, skogsmalin och dockjassi!

Jag saknar en del stunder i mitt liv, men samtidigt så finns det saker som hände då som jag är glad är över nu. Så ja... jag vet inte riktigt om jag saknar eller inte. Men jag saknar friheten man hade förut.... Och så kan jag sakna agnes-tiden. Det var så otroligt roligt. Men samtidigt fanns det saker då som jag aldrig skulle vilja ha tillbaka. Jag saknar tiden i 9an också. Det är nog det jag saknar mest. Jag menar inte skolan, utan mer hur allt var då. Den där kraften jag hade att göra på mitt sätt, inte lyssna på någon annan.. Nu bryr jag mig så mycket mer om att inte göra lika fel. Och så saknar jag det där mysiga på slutet när man inte hade något att göra. Men jag är glad att det är över också faktiskt. Och jag saknar den där tryggheten med någon som bryr sig. Och jag kan sakna den där första tiden i DP. Det var så mysigt och så annorlunda på något sätt. Men ändå så älskar jag dp som det är nu, människorna och att jag faktiskt utvecklas i racerfart. Och så framförallt, mina vänner jag förlorat på vägen. Vänner som jag aldrig får tillbaka, som betydde allt, som jag bara kan hoppas mår bra idag.

Visst är jag full med nostalgi, men det mesta var nog menat att ta slut. Det mesta saknar jag nog mer för tryggheten än för att det gav mig något bra. Oftast fastnar man vid något bara för att, oavsett hur dåligt det är och hur bättre det blir sen. Men ja, sakna gör man nog hela livet. Fast man kan ju alltid försöka se det fina man har nu, och det fina som väntar på en.

/ Jassi

Och jag saknar VÄRME!

Jag kan inte låta bli att tänka på hur det hade varit nu om du aldrig hade åkt.

Jag har två favoritplatser i världen. Balettakademien med DP, eller i en soffa med en fin vän eller två. Det är alltid lika härligt, lika lugnande, lika underbart.

/ Jassi

Jag är en rädd människa. Eller jag är inte rädd för sånt som jag önskar att jag kunde vara lite mer rädd för. Jag är inte rädd för fysisk smärta, jag är inte rädd för stora karuseller eller höjder. Jag är inte rädd för att hoppa från högsta hopptornet eller för att gå in i det där mörka rummet. Och jag är inte rädd för att fråga, säga fel eller göra fel inför människor jag inte känner. Mina rädslor kommer fram när det gäller människor i min närhet, människor jag tycker om, människor som jag inte vill skada på något sätt. Jag är rädd för:

Att någon av mina nära ska dö eller bli skadad. Jätterädd. Jag kan smsa eller ringa eller stalka facebook bara för att se att allt är okej. Samtidigt vill jag inte vara jobbig och störa och höra av mig hela tiden. Men den där klumpen finns alltid där. Vad gör jag om den här personen försvinner? Jag har, (som Moa såg jag), planer på vad jag ska göra om den personen dör... Usch.

Att jag ska säga fel sak eller vara jobbig. Jag behöver närhet men jag är jätterädd för att komma för "nära" och bli jobbig. Och jag är rädd för att säga sånt som man bara inte ska säga.

Att inte räcka till och att bli lämnad. Jag är rädd för att komma så nära att personen verkligen lär känna och inte vill vara med mig längre. Och jag är rädd för att inte vara tillräcklig, inte tillräckligt bra, inte en tillräcklig vän. Jag är rädd för att personen ska känna att den ger mig massor men jag inte ger något tillbaka... usch, hemska tanke...... Att bli lämnad av någon jag tycker om.... uschuschsuch. Ont i magen tanke.

Att jag en dag ska vakna upp och inte klara det jag klarar idag. Det gäller allt. Jag är rädd för att min förmåga att orka och klara saker försvinner och att jag helt plötsligt inte kan längre.

Att dö eller något åt det hållet så att någon blir ledsen eller orolig. Det sista jag vill är att se alla nära vara ledsna. Jag vill inte skada dom med något som hänt mig. Bara tanken på hur några i min närhet skulle må om något hände ger mig magont. Samtidigt kan man ju inte leva för någon annans skull, det är sant, men det är lixom det enda som gör att man tar hand om sig antar jag. Det gäller även saker som att inte gå ute när det är mörkt, eller att inte flyga själv (vilket jag gör iaf).... JAG är inte rädd för det, men jag vill inte att någon annan ska vara rädd över mig och jag vill inte riskera att faktiskt orsaka en sån smärta hos någon bara för att jag ville göra det där som jag inte borde ha gjort.

Att inte lyckas och att vara alldels för operfekt. Yes.

Att släppa en ond vän, ett beteende jag fastnat i.

Det var nog det mesta haha... tror jag. Sen gillar jag inte småkryp heller.

/ Jassi

They say time heals everything. But I'm still waiting.




/ Jassi

Eufori


Och såklart detta. Vem trodde då att konståkning skulle bli mitt liv dom kommande 10 åren?


/ Jassi

Ska nog lägga mig i sängen snart. Upp tidigt imorn för att åka till Sälen! Det kommer bli UNDERBART. Har nya skidor och allt, så jag vill bara kasta mig ut i en backe och glömma allt annat.

Snart är också den här julaftonen slut. Ja... this is it. Sitter här och lyssnar på höstfavoriter och julfavoriter och leker med webcamen. Känner mig som Malin en liten aning. Normala bilder det blir.... Har strechat två gånger idag. Jag vill bli en gummisnodd. Och nej, det räcker inte som det är, vigare kan man alltid bli. Eh.. ja. Hoppas alla haft en toppendag i alla fall.

Jag har dansabstinens förresten... Jag måste få vara kreativ eller något. Pang. Jag måste få dansa. Det lixom fungerar inte såhär.

/ Jassi

Ja... så kan man ju också göra....

Känns inte som att det är rätt dag att skriva om vad som får mig att gråta. Det är ganska viktigt att vara glad idag, men står det så, ja då ska jag väll skriva i alla fall. Så... jag gråter inte lätt alls. Gråter oftast inte överhuvudtaget. Eller jo, jag gråter, fast utan tårar. Så det kanske räknas? Eller kanske inte. När gråter jag tårar egentligen? Det är nog när jag blir chockad, när det där jobbiga kommer som en orkan och skakar om hela min värld. När jag inte är beredd och inte hinner förbereda mig. Då gråter jag. Och när jag väl gråter, då gråter jag mycket. Väldigt mycket. Jag kan gråta när jag tänker tillbaka ibland också. När jag tänker på saker som jag vet att jag aldrig får uppleva igen, saker som är försent att göra något åt. Då kommer det tårar också. Ibland också, fast väldigt sällan, kan jag gråta när allt går fel, när jag känner mig otillräcklig. När jag inte räcker till i skolan, eller på dansen, eller med kompisar. Fast bara ibland, ni vet sånna stunder när man är trött och verkligen försökt en väldigt lång period, och så skiter det sig i alla fall och nån säger det där som lixom gör så att allt rinner över. Ja.. det är nog det. Annars gråter jag nog inte. Sen är jag ju oftast ledsen utan att gråta, men det är en annan historia. Ibland känns det som att jag är den enda i världen som inte gråter till film.... men ja... är man knäpp så är man.

Nu ska jag återgå till julaftonen. Sitter och pillar med smyckegrejer. Trodde aldrig att JAG skulle sitta ner och göra smycken, med det är faktiskt riktigt kul... Ja, man upptäcker något nytt varje dag.

/ Jassi

God jul! Det är ganska otroligt att det är julafton igen. Sitter och tittar på granen, lyssnar på julmusik och försöker få in julstämningen. Se till att njuta och ge mycket kärlek idag. Idag är en dag då man ska lägga allt annat åt sidan och låta sig må bra av all mysig jul. Och som inlägget nedan, ta hand om varandra. Spara ingen kärlek till imoron, för imoron kan det lika gärna vara försent <3

/ Jassi

Jaa.. nu är det jul igen :) Och ge mycket kärlek, för tro mig, man vill inte stå där senare och inse att det är försent!

Har haft minijulafton med michis! Vi bytte och öppnade paket..hehe, jag hade köpt en kopp till mitch, och gissa vad hon hade köpt till mig!!!! EN KOPP!! så typiskt oss.. <3 Jag fick i alla fall en jättefin kopp från indiska, som jag snart ska inviga med lite te.

Det finns två saker som alltid får mig att må bättre. Äkta vänner och dans. Oavsett vad det är vet jag att dansen kommer att få mig på andra tankar, och att mina vänner kommer fylla mig med glädje och kärlek. Det finns ju inget i världen som löser alla problem, men ett sms, en kram, en pratstund, skratt och att bara få vara med mina vänner gör allt så mycket lättare. Och dansen, det är en sån trygghet. Det är så underbart att kunna åka till ackis varje dag och glömma bort resten av världen. Bara dansa till bra musik och känna hur man kan sätta rörelser på alla känslor. Speciellt jag som har så svårt att sätta ord på allt, har svårt att prata. Dansen är lixom... mitt sätt.

/ Jassi

Nu drar jag ut i kylan för att åka till Malin. Slår vad om att tågen inte fungerar, men jag SKA komma dit. Tjingeling.

/ Jassi

Åh, tänk den tiden då man slapp vara en isbit.

Egentligen är jag en konstnär! bara så att alla vet..

Idag fick jag mitt efterlängtade lov. Som jag har gått och väntat. Det är nog svårt att föreställa sig hur skoltrött jag egentligen är, det är ingen mening med någonting i skolan längre. Men nu är det som sagt lov! Och uppsatsen som jag måste skriva ignorerar jag en stund.

Jag är så trött. Jag vill sova på natten! Inte på dagen typ gåendes. Men idag har jag iaf fått något gjort, och sen så träffade jag underbaraste M. Gick lite på stan och sen hem till henne. Så mys. Det är så skönt att bara lyssna på musik under en filt och vara den man är. Inget skådespel som ändå aldrig håller. Och jag blir full med kärlek varje gång, helt varm. Som att ett tomt lager fylls på. En riktig vän. Jag behöver nog mysiga stunder oftare. Inte alltid bara stress.
Och imoron ska jag till Malin. Vi ska kolla på våra danser och mysa. Ännu mer mys. Tänka sig, julen kan vara fin trots allt. Julen är nog väldigt fin, jag lär mig nog det snart. Jag lär mig nog att uppskatta 23 december också om ett tag. Sakta med säkert.

/ Jassi

Och jag är så glad att jag har dom som betyder så mycket och jag vill så gärna betyda något tillbaka

Vad som gör mig upprörd? Jag vet faktiskt inte riktigt.... Jag är nog ingen människa som riktigt blir upprörd. Eller såklart att jag blir, men jag är nog mer en sån som kryper ner under täcket och kramar kudden, och låter bli att bli förbannad. Men ja.. vad kan det vara? Det mesta gör mig nog ledsen. Men det är en sak som jag faktiskt inte tål, som jag absolut inte klarar av. Det är när man pratar med någon och försöker komma fram till något och personen inte lyssnar! Alltså inte sånna stunder då personen är mitt uppe i någonting och är borta på grund av det, utan när personen inte vill prata om det men inte säger någonting och istället flamsar omkring, skrattar, studsar, springer runt till andra, men vägrar kommunicera. Sånt funkar lixom inte på mig. Antingen så säger man att nej jag orkar inte göra det här grupparbetet nu, eller nej jag orkar inte åka iväg och göra det här, eller något liknande, eller så helt enkelt tar man tummen ur röven och gör det och ENGAGERAR sig en aning. Lixom, vart är respekten? Hur kul är det att bli totalignorerad när man vet att personen gör det med flit? Människor som låtsas vara halvt hörselskadade eller ha stora koncentrationssvårigheter... Dom man tror är ens vänner men egentligen är helt uppe i sig själva och skiter i alla andras känslor lixom... kul. Otroligt. Inte.

Men det här är ju sånt man bara ska ta avstånd ifrån. Småskit som gör en så besviken. Det är dom här småsakerna som drar fram upprördheten i mig antar jag, men egentligen så är det så mycket större saker som betyder något. Sånt jag bryr mig om men inte riktigt vet vad jag ska göra åt. Som alla vuxna som stänger ögonen, hemlösa, perfektion, sjukdomar, misshandel i hemmen och en värld som bara går förbi. Men jag känner mig ganska otillräcklig i dom punkterna.. i alla fall just nu. Men jag vet ju som så, att alla kan göra skillnad. Alla.   

/ Jassi

Nej tack säger jag

Det var julavslutning i skolan, sen drog jag, mich, kristine o alice till subway och åt lunch. Sedan drog jag och Mich till stan för att handla de sista julklapparna. Michis skulle lägga undan ett par gråa uggs, och såklart fanns de inte i hennes storlek.. Sedan tog vi tunnelbanan till kista för att kolla lite där också. Efter det var vi så trötta att vi typ ville sova en stund innan vi åkte hem, men så vart det inte. Btw höll jag på att halka typ 40 ggr på vägen hem och smärtan i mina lår från kylan var inte nådig.

Då och då kommer det stunder i livet då verkligen det händer. Just den där händelsen som gör en så lycklig, som man minns och som man hoppas ska komma lite oftare, göra vardagen lite bättre. Men det är svårt att jaga efter sånna tidpunkter, det är svårt att veta vad som kommer gå rätt och vad som kommer framkalla den där lyckan. Det är svårt att hitta den perfekta stunden.

Men jag har hittat mitt säkra kort. Det finns ett ställe där jag verkligen lever. Där det inte finns något annat är lycka. Inga andra tankar, inga andra känslor och ingen jobbig verklighet som man måste leva i. Det är på scenen. På scenen framför en stor publik, massor med glada människor som sprider vidare glädjen och gör en så varm inombords. Den stunden på scenen är den bästa stunden i livet. Framförallt om man har en dans som man tycker är så härlig att dansa, som man kan sätta sina egna känslor i. Jag kan inte sätta ord på just ett specifik tillfälle jag dansat, men varje gång är det samma underbara känsla, som växer ju mer man dansar på scen. Det är så mycket större än att vara i danssalen och träna och nöta och både känna glädje och ångest. På scenen finns ingen missnöjdhet eller ångest. Det är bara helt perfekt. Jag tror man måste ha gjort det för att förstå. Och när man väl stått där och fått känslan så kan man inte sluta, aldrig. Det är väll ett beroende som allt annat. Fast världens bästa beroende.

/ Jassi

<3

Klädde julgranen igår. Orkar inte dra fram någon riktig kamera, så det får duga med dessa! och jaa... vår stjärna är sne.. men herregud det är väl inte så petnoga??

December är den allra mysigaste månaden på året. Alla är fylla med en hälig julstämning, det är fina ljus överallt och de snöiga shoppinggatorna är fulla med julhandlande människor. Men det är också den stressigaste månaden. Allt ska hinnas med. Alla sista prov och inlämningar i skolan, föreställningar på dasen, massa avslutningar här och där, myskvällar med kompisar, pynta, handla julklappar och SAMTIDIGT hinna njuta... Mja... typ.. nej. Fast ändå så är det något charmigt över hela december. Trots all trötthet och mörkret.

Så, vad har jag gjort denna månad? Ja... pluggat och DANSAT. Jag har dansat otroligt mycket. Helt underbart. Pluggat kunde jag däremot gjort mer av men det är en annan historia. Jag har haft föreställningar och kollat på föreställningar. Jag har haft mina sista dansklasser och avslutningsmys. Jag har blivit uppflyttad till dp2 och jag har bokat salar och haft det hur fint som helst med mina fina fina fina vänner. Och så har jag shoppat. Mest till mig själv och lite till några andra. Ja, i år kan man ju säga att jag redan fått många julklappar. Sånt jag gått runt och önskat så länge. Jag behöver inga fler julklappar i år, jag är nöjd, det är helt perfekt. Nästan så jag inte tror på det själv... Ska bli spännande med 2011, verkligen.

/ Jassi

Ackiiiis!


Avslutning och utvecklingssamtal och sånt :)


Ljusrep. Jag försöker förklara hur vi vill ha det haha...

Idag har jag varit värsta hemmafrun... typ. Bakat nästan hela eftermiddan med mamma. Först havreflarn och sen pepparkakor, julstämning hej. Städat mitt rum. Det var total kaos, helt sjukt. Nu är finare :) TVÄTTAT!! oh yeah. Malin är duktig flicka!

Jag ångrar nog inte sånt jag har gjort. Det känns lixom meningslöst. Däremot finns det saker jag ångrar att jag inte gjorde, att jag inte sa och så vidare. Ibland kan jag sitta och tänka på hur det hade blivit om jag hade gjort det där, om jag kanske hade lyssnat eller inte lyssnat på det där rådet eller vad som hade hänt om jag sagt det där jag egentligen ville säga. Men det får jag aldrig reda på. Samtidigt så tror jag det är så att allt som händer, allt man gör, har en mening. Det går alltid mot det bästa. Oavsett om det är jättejobbigt eller om man gjort någonting som man tror är så fel, så kan det ju hända att om man hade gjort på det andra sättet så hade allt blivit så mycket värre.

Det är ungefär som att välja mellan två gångvägar. Man tar den ena och på den vägen trillar man och slår i knät och blir arg på sig själv för att man inte tog den andra. Men om man hade tagit den andra vägen hade man lika gärna kunnat bli överkörd av en bil... Lixom, ingenting är lätt, ingenting kommer någonsin gå som det ska, men man ska inte ångra någonting heller, för man vet ju inte vad det andra beslutet hade lett till. Ja, det blir ju aldrig som man tänkt sig. Men ändå så blir det ju alltid bra, förr eller senare... Det borde man ju alltid ha i tankarna när det är jobbigt, men det är svårt att tro på. Otroligt svårt. Fast det är nog sant.

/ Jassi


Hoppas alla haft en mysig fjärde advent! :)

Just kommit hem från en asnajs kväll. PUSS

Jag har inte dansat på hundra år känns det som... Fast egentligen sen igår... Det är något allvarligt fel på mig. Och istället för att skriva spanskan har jag klickat ihop en film som suger, men låten är bra iaf. Jag är helt beroende av "He lives in you" just nu! Kan inte sluta lyssna på den. Och inte blev det bättre av att Natalie lärde mig dansen i onsdags. Har en liten video på när vi dansade den, en halvtimme efter att hon började lära ut den. Haha fail, fast den är så rolig så man märker inte att man egentligen inte kan dansen alls :) Och så en liten filmsnutt från utvecklingssamtalet med vår balettlärare... Alltså medan vi väntade... helt ensama... i salen... HAHA. Ja... ni får väll avgöra hur normala vi är....

/ Jassi

Mina bästa födelsedagar var nog upp tills jag fyllde 5 år. Jag kan inte säga att jag minns mycket av dem, men det finns bilder som påminner om andra tider, tider innan världen förändrades för lilla JassiPassi. Innan jag blev 5 år. Jag tror iaf det är mina favvofödelsedagar, jag menar, jag har ju knappt någon födelsedag längre. Mohihi.

/ Jassi

1 år haha...


Dagis firade mig ;) och typ världens smile på andra bilden...




Jag var en prinsessa när jag fyllde 5 år. Fast det minns jag inte.

Pappa fyller år idag, så vi har firat honom och allt sånt. Sen så har jag bakat julgodis, kom in i värsta julstämningen. Senare ska jag väl äta middag m familjen och sen blire skojs m mich!

/Malin

Buuhu vad jag är trött. Vad är grejen med att man aldrig får vara pigg och aldrig kan sova? It sucks. Jag är knäääääpp. Och nu sitter jag här och borde göra klart spanskan som ska in nästa vecka. Ge mig LOV lixom! Och jag måste städa mitt rum. Fast det känns så onödigt. Min kemilärare sa ju ändå att allt går mot kaos. Det är det naturliga tillståndet, kaos. Världen rör sig mot oordning och för att man ska få tillfällig ordning behöver man energi. Och det har inte jag så det får vara kaos. Det går ju alltid att skylla på att världen fungerar så :) Fast spanskan måste in oavsett. Jiiiihoo...

/ Jassi

Svårt. Väldigt svårt. Det finns ju så många minnen. De bra minnena som tillexempel alla stunder med DP eller konserter man varit på eller bara gånger man varit på läger eller sovit över hos något eller, ja ni vet, levt. Fast ett minne behöver ju inte alltid vara bra. Så länge det är starkt och väcker känslor igen så kan det faktiskt vara ett favoritminne ändå, även fast det gör ont. Det är en vecka i mitt liv som jag minns väldigt starkt, ett minne som alltid kommer sitta där på näthinnan och som jag aldrig kommer glömma bort. Jag minns ljud, alla ord som sades, lukter, känslorna som fanns. Allt minns jag. Det var den sista veckan i år 9, den veckan grundskolan tog slut. Jag trivdes aldrig riktigt i grundskolan, jag passade aldrig in. Jag var en outsider, fast inte så tydligt att jag blev rent utmobbad, utan jag kände mig mest bara annorlunda trots att jag hade kompisar. Men trots allt är det nog det minnet som sitter fast starkast, som fortfarnade är lika känslofyllt som det var då.

Det hände så mycket i mitt liv i slutet av 9an. Helt galet och crazy på alla sätt. Den tiden kommer jag faktiskt inte ihåg, det är som ett stort svart hål med total kaos i. Men sen kom slutet på allt, plötsligt stod man där och insåg att det är en vecka kvar. Om en vecka skulle man lämna alla lärare, alla elever, allt man haft så länge. Inga mer lektioner, ingen mer tid i korridorerna, ingen mer musiksal, inga mer stunder när man stannar kvar efter skolan. Aldrig mer, någonsin. Så kom balen. Den var grymt rolig och välplanerad. Jag hade kul med min klass och jag insåg hur mycket jag skulle sakna dom. Trots all skit och min gamla otrygghet i klassen så var det plötsligt kul. Dagen efter var det klassdag på djurgården. Alla satt där i gräset. Jag var så trött så trött, och ledsen. Otrygg över att det snart var över, vad händer sen lixom? Sen kom dagen, skolavslutningen. Alla grät, jag kunde inte. Jag har svårt för att gråta framför andra. Vi stod på skolgården, fick lite priser och gick in sen. Min lärare som jag hade bytt klass ifrån grät. Mina kompisar grät. Jag skrattade av ren chock. Jag sa hejdå till min trygghet, till en lärare jag var rädd för att lämna. Fick en lapp och kände att det här är slutet. Fyfan jag kan gråta av bara tanken på alla känslor som jag hade då. När jag väl kom hem grät jag hela kvällen och sen hela helgen. Bara grät och grät. Så otroligt ledsen var jag, och är fortfarande när jag tänker tillbaks. Helt sjukt allting. Det var en av dom finaste veckorna i mitt liv, och en av dom sorligaste samtidigt. Men det är ju något jag aldrig glömmer. Aldrig.

/ Jassi

Fotboll (8-0 till eleverna haha!) och vår klassdag på djurgården. Har inga bilder typ men det sitter kvar i minnet ;)


Balen




Skolavslutningen

Jag har så roligt här i skolan... Fysik och kemi hela dagen. Yiiihoo! Men snart, snart så ska jag åka till ackis och dansa med underbara DP! Jaaa. Det kliar i benen och hela kroppen. DANS! Igår var jag på ackis med Natalie i 4 timmar och dansade. Lärde mig "He lives in you" på en halvtimme typ, så härlig dans! Och jag lärde henne "Woohoo". Insåg också att det bara är 2 veckor kvar tills man kan börja boka salar igen! Och det är 4 veckor och 3 dagar kvar innan dansen börjar officiellt igen! Åh härligt. Men just nu vill jag bara ha lov ifrån skolan... Så skoltrött! Så tråkigt! Jag vill åka till ackis nuuu! Nununu!

/ Jassi

Så länge kan man ju alltid kolla på den här, från föreställningen på ackis den här veckan :)

Var bara tvungen att visa hur ful jag är just nu..

Jag diggar snubben! Han har stil!!

Räknas kyssarna på dagis och alla kyssar man fick när man lekte puss-kull i skolan? Antagligen inte. Då ska jag berätta om min första kyss som tonåring. En pinsam historia måste jag tillägga. Jo, det var så att jag en dag som 12-åring bestämde mig för att jag ville bli kysst på riktigt, få ett strul. "Alla" andra hade ju gjort det! (Inte... men det trodde man ju). Så lilla fjortisJassi drog på sig idomin, målade kattsträck på facet, satte på sig sin stora fjällräven, en sveamössa och ett par shorts och drog iväg med sina andra fjortiskompisar. Inte så svårt att gissa vart vi åkte; Elverket såklart. Minns ni elverket? Ja... det var tider det haha. Man köade utanför med en bunt andra fjortisar, gick in, hängde av sig kläderna och dansade fjortisdansen. Ibland gick man ut, ibland tog man sig en cola, men för det mesta stod man och dansade muppdansen. Och så hände det där jag hade väntat på. En kille kom fram (läs bakifrån), började dansa med mig, vände på mig och där kom min första kyss. Haha kan inte annat än att skratta åt det. Jag minns vad jag tänkte till och med. Och jag måste ju erkänna att det var riktigt äckligt haha. Inte alls det jag hade förväntat mig. Mest blött ;) När jag några år senare faktiskt fick kyssa någon jag kände och tyckte om så var det ju en helt annan sak. Inte ens jämförbart. Men det var inte min första kyss det inte. Nej, min första kyss var med någon jag kanske aldrig mer kommer få se i mitt liv, på elverket. haha... Ja. Vad ska man säga? Älskade minnnen.

/ Jassi

MIN FJORTISTIIIID! (oh tack för att det är över hahahahaha)

Light up, light up

Dricker te och har ont i magen. Som vanligt tyyyyyyyyp. Kan i alla fall glädja mig åt att jag snart ska ta tåget m Mich till Karlberg och kolla på våran gamla skolas julkonsert. Myyyyys! Efter det bli det Mongolian m klassen. Ännu mera myyyyyys!

Har inte skrivit någon sånhär dagsgrej på länge men kände att jag vill göra det på den här.

Mina drömmar, oj. Det är nästan så att jag är lite rädd för att drömma, ungefär som att det är omöjligt, så jag ser alltid till att ha väldigt små drömmar som tar mig bara ett steg framåt. Ett steg i taget. Fast det är väll klart att jag vet vad jag inners inne i min djupaste själ drömmer om. Jag drömmer om att lyckas, om att räcka till, göra något som andra minns. Jag drömmer om att lämna ett spår i människor, om att göra något riktigt speciellt som gör mig unik, som gör mig värd att minnas när jag väl dör. Jag vet inte riktigt vad det ska vara för någonting, men jag vill vara tillräcklig, lyckas, vara perfekt.

En annan dröm, som kanske hänger ihop med den första drömmen, det är att dansa. Jag vill jobba med dans. Jag vill uppträda, jag vill koreografera, jag vill göra något stort. Jag vill undervisa och bli en förebild, jag vill göra ett konstverk som man minns, jag vill ha kul, leva i lyckan, alltså dansa, varje dag, hela tiden. Jag vill dansa på olika scener, vara med överallt, starta en dansgrupp, bli riktigt riktigt bra. Sen vill jag ge andra samma dansglädje som jag har, sprida lyckan, jag vill utveckla andra och uppfylla dersa dröm. Min dröm är att dansa. Sen är det ju så brett så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men dans, det är min dröm.

/ Jassi

Dockor

Hehehe, nu har jag klippt mig. Bilder kommer väl sen, har inte gjort någon stor förändring egentligen, det är bara lite kortare. Efter jag frisörbesöket åkte jag in till stan och träffade Jazzzzz, jag handlade hur mycket julklappar som helst så nu är det avklarat.

Nu ska jag till skolan! Sen hem och klippa mig, och efter det så blir det julklappsshopping med Jazimaina.

Jag gillar inte det här. Jag har aldrig något fint på mig när det är skola, förutom mitt armband då ;) Sitter här och pluggar matte, prov imoron. Ruuuligt. EN. VECKA. KVAR. Seriöst.. Och så är det 4 veckor och 5 dagar kvar till dansen. Stå ut!

Såååå, today I wore this: (JAG ORKAR INTE TA KORT MED MOBILEN.... whatever)

och



/ Jassi

Hade ett huu så hemskt kemiprov idag. Det gick inte så bra om man säger så, och jag jag hade faktiskt pluggat mycket.

Fy fan! Jag trodde aldrig den här dagen skulle komma. Nu använder jag bloggen för att skriva av mig. Men jag har inget att skriva. Det finns ingen att prata med, ingen som jag känner att jag kan dela smärtan med. Jag vill bespara alla mina vänner det, men jag mår så jävla dåligt nu. Gjorde jag fel? När? Jag vet att jag är orsaken, jag vet att det är mitt fel och att jag förstörde allt. Vad fan ska hända nu? Det finns inget jag kan göra. Jag bönade och jag bad, jag grät floder med tårar.

Det största misstaget jag gjort i mitt liv var att stanna hemma.

Eftersom mitt liv är bajs-stressigt så är det ju bara Jassi och Malin som skriver i bloggen, men HEJ här är jag nu igen :) skulle mest meddela alla om att snart, ja snart så kommer det antagligen bilder och filmer på mig och älskade Jessika när vi dansar Feminine Vibe, ja just det! och inte till vilken låt som helst, utan en remix av whip my hair med Willow och Girlfriend med Avril, awesome! Jag har börjat koreografera men just nu flummar jag bara och driver med dansen :)

här är en bajs-bild så länge, enjoy


haha vad ful man kan vara xD

Beautiful, right? :) Älskar mitt armband. Och vet ni vem som har gjort det? Världens bästa danslärare Celina Rydén! http://www.finest.se/celinaryden Som Agnes sa; "She's a creative girl" Stämmer :) ooooja. Så fint! Hon har massa massa underbara smycken. Men nu har jag engelska, ni får veta mer sen!

/ Jassi

Vecka 50! Tiden går så jävla fort så jag blir rädd. Den här veckan är dansen slut.. Men inte skolan. Nej inte skolan. Blä. Men vad händer den här veckan då?

Måndag: Fick släpa mig upp. Bokstavigt talat. Åkte hemifrån 30 min senare än jag borde ha gjort. Det var bajstråkgit i skolan. Hade typ inga lektioner så jag vet inte riktigt vad jag gjorde där egentligen. Drog 20 i 2, innan klassen började kolla på Låt den rätte komma in. Jag åkte till ACKIS istället! Jaaa. Träffade Hedda och Agnes där och det var genrep med utbildningen:) Alltid lika kul! Och dom är grymma! Nu sitter jag här och försöker göra klart labbrapporten som ska va inne den här veckan... Sååååå roligt! Jiiiihooo!

Tisdag: Börjar halv 9 och slutar kvart över 4 *pain in the as*. Kul dag.

Onsdag: MATTEPROV. YIIIPIIIE!! -_- Skola ända till halv 4. SEN ÄR DET JULKLAPPSSHOPPING MED MAAAALIN!!!! :D Hoppas vi inte sprängs i luften....

Torsdag: Luciafotboll i skolan (haha don't ask). Slutar iaf tidigt och det är alltid något. Ska åka till lan masters och lämna in min iphone... Låsknappen slutade helt plötsligt funka. Den ser ut att sitta fast INNUTI telefonen på något sätt. Man kan vicka på den och det går inte att dra ut den hur mycket jag än försöker... Jobbigt. Hoppas det där med 4-timmars-garanti gäller :)

Fredag: Allt ska in. Typ. Allt förutom spanskan. Och så slutar jag halv 4! Kuuuuuuul!

Lördag: Shoppa? :D

Söndag: Snoooowboard!

/ Jassi

Jag saknar redan ackis och fina DP :( <3

Vad som finns i min väska? Skit, skit och lite mera skit :) Jag har två väskor som jag orkar använda, resten är för små eller för stora för att man ska orka vandra omkring med dom i den jobbiga vardagen. Den ena är en ryggsäck (notera hur TUNGA mina böcker är när jag tvingas använda en ryggsäck för att inte få en sne ryggrad). Den andra är en söndrig svart axelremsväska som jag köpte i 9an. Den enda väskan jag hittar i denna värld i rätt storlek. Och så har jag ju min stora vinterjacka som jag använder som väska lite halv sådär på vintern :) Det här är då innehållet i dessa tre saker:

1 - Jackan: Mina saker jag inte klarar mig utan. Pengar, nycklar, hörlurar, tofsar, något armband jag tagit av mig innan dansklass, läppbalsam, busskort och min Iphone som inte är med för att jag fotar med den :) Och så idag låg det även en liten silverpåse i min ficka! Vad som finns där i är däremot hemligt hihi! :) Det får ni veta någon annan dag, kanske imorn ;) Innehållet gör mig glad iaf! Mycket. Jaaa. (Notera att kurskatalogen ligger på sängbordet och suktar mig med daaaaans)


2 - Ryggsäcken. Pennor, böcker, böcker och typ lite mera böcker.


3 - handväskan: eftersom det varit föreställning i helgen ligger det nu mysstrumpor och lite smink där i :)


Det var mina grejer det. Intressant. Eller inte.

/ Jassi

Vi har föreställningar denna helg också, bara ett nummer med dock! Nästa vecka är det ingen dans :( däremot har jag very mucho plugg. Satt och försökte plugga kemi idag i pauserna, men det gick sådär kan jag ju säga.

Vad ska jag säga. Jag är egentligen inte ensambarn, jag har tre syskon. Två systrar och en bror, men jag känner mig som ett ensambarn och jag lever som ett ensambarn. Mina syskon är vuxna och har sina egna liv. Så jag har nog inte så mycket att skriva :)

Fick däremot en fråga om man måste göra audition till dansprogrammet, från någon anonym, så jag vet inte vart jag ska svara, så jag gör det här :) Och ja, man måste göra audition. Det är audition i augusti varje år och då har man balett, modern och jazz i 3 timmar tillsammans med dem som söker DP1 och dom som söker DP2. Dagen efter får man veta om man kom in och i så fall vilken grupp. Det var en extraaudition förra veckan och då tog dom in 3 st, men det är ju olika saker som avgör hur många som kommer in varje gång.

/ Jassi

Hittade det här fotot i min mobil haha, trolitvis ett kort som Juno tog på mig när hon pillade på min mobil (as usual).

Eftersom jag fortfarande är så superlycklig på grund av det som står i inlägget nedan, och eftersom jag haft fysikprov och 3 timmar kemi idag så har jag glömt bort att fota vad jag har på mig. Så här sitter jag med mina svettiga addidasbyxor och nån tröja som låg i min garderob så antar jag att det är mitt enda val att visa er. Mysigt :) Och jag orkar inte ens fota ordentligt så jag använder webcamen. Lyckat. Otroligt. Men jag är iaf GLAD! :) Och så är det föreställning imoron!

/ Jassi

Danssvett :) Och min säng där bakom haha.

AAAAAAAAH!!! Jag. har. blivit. flyttad. till. DP2!!! Jag och Nikolina! Jag dör av lycka. Jag skrattar och gråter av chock samtidigt. Jag minns inte när jag var såhär glad senast! Jag har kämpat så mycket den här terminen, alla tårar jag fällt, allt slit, jag har förändrat hela mitt LIV för det här, allt som var jag släppte jag och gjorde dansen till en del av mig istället och DET LÖNADE SIG. Det känns så meningsfullt allting nu. Så glad, så lycklig. Det här är det jag VILL. Jag vill komma så långt jag bara kan och det här är ett så stort steg för mig. Alla tusen timmar jag klankat ner på mig själv lixom.. jag kan ju, jag kan också, jag är kanske inte helt hopplös. Ååååh lycka! Jag vill dansa för alltid. Det ska bli så kul det här. Dansglädje. Kommer såklart sakna finaste DP1, kommer sakna alla flumdagar och flumklasser och jag kommer sakna att dansa för min jazzlärare som inte har någon klass jag kan gå på! Men om jag dör av längtan tar jag hennes supersvåra jazzklass ändå mohaha... eh kanske inte haha ;) Och så kommer jag sakna Celinas klass på torsdagar! MYCKET. Men det är sånt man får ta, för det är det här jag verkligen önskat mig och kämpat för, och nu är jag där. HELT UNDERBART. Tack till alla som fått mig att utvecklas och hitta den riktiga äkta dansglädjen.

/ Jassi

Gruppkram med sötisarna, <3 Tack för världens bästa termin, för dansglädjen, för allt.

Jag är lite efter, och såg inte förns nu att jag skrev fel tema igår! Så jaa... det finns inte så mycket annat att göra än att skriva om de temat som skulle vart igår, idag.

Jag tror på viljan. Den där äkta viljan. Jag tror på att om man verkligen vill något, så kan man. Och så är jag naturare och måste förstöra allt med att säga att det måste vara fysiskt möjligt också. Alltså kan man inte riktigt åka tillbaka i tiden... Men så länge det är fysiskt möjligt och så länge man verkligen vill så kommer det att gå. Jag tror på att viljan kan göra nästan vad som helst med oss. Den kan förändra oss, göra oss modiga, öppna upp en helt ny värld. Den äkta viljan. Det räcker inte med att säga att man vill och tro lite halvt på det. Man måste vilja med hela kroppen, med hela själen, en riktigt stark vilja som man inte kan kontrollera. Den viljan tror jag på. Den har förändrat mitt liv och så många andras också. Den viljan får mig att utvecklas, att gå vidare, att lyckas, att upptäcka nya saker, men ibland också att göra helt fel, gå fel väg, tills jag inser att jag inte vill det längre. Viljan hjälper oss ur svåra tider och tar bort det onda. Viljan hjälper oss att uppfylla våra största drömmar. Utan vilja kan ta till alla knep i hela världen, men det kommer fortfarande inte att fungera. Men om man har viljan, så spelar det ingen roll om några pusselbitar fattas, för vill man verkligen så kan man, oavsett. Det är nog mitt driv i livet och i det jag gör. Jag vill. Och vill jag så kan jag.

/ Jassi 

vindens alla färger :))

När jag var 12 år blev jag alldeles förtjust i Agnes från idol. Jag satt spikad framför tv:n och så fort hennes officiela hemsida kom upp klistrade jag fast mig själv i datastolen och rörde inte en fena. Jag började prata med ett litet gäng, jag var 12 och dom var väll i genomsnitt 18-19 eller något sånt. En del äldre en del lite yngre. Men det var alldeles speciellt. Det jag vill komma fram till är att vi var en fangrupp, vi gick på massor med olika spelningar och jag gick ifrån att vara ett förvirrat barn till att faktiskt lära mig något om världen. MEN, till saken. En dag så åkte jag iväg till Eskilstuna. Hon skulle spela där och jag träffade de flesta i gänget där. Jag var osäker och kände mig konstig, men jag hade det ändå helt fantastiskt. Kan ni förstå känslan? Lite svårt att förklara. Men till den riktiga saken nu då. Vi stod såklart längs fram och hon sjöng och vi skrek och så vidare. Men, när allt nästan var färdigt så gjorde vi en sak som jag aldrig glömmer. Vi kastade upp ett berg med nallar på scen. Det är inte världens största grej, och jag hade kunnat ta vilket annat moment som helst i mitt liv att skriva om, men nej, jag minns den stunden. Jag minns att jag var trygg, jag hade fina människor omkring mig och jag var glad, så glad. Det var magiskt. Ni vet sånna där stunder som låter så otroligt lame när man berättar om dom men som har en speciell känsla inblandad? Det här är en sån stund för mig. Det var längesen, men jag minns det lika bra fortfarande. Ja, det var en början till att faktiskt växa upp.

/ Jassi

Såklart jag har ingen bild.... dööööh. Men en colors of the wind-bild igen då :)

Mina onsdagar är fett sköna! En lektion!!!!!! Från halv elva t halv tolv. Snacka om lycka :D

Jag tror inte på någon religion eller så. Jag förstår de som gör de, men ärligt talat tycker jag att det mesta är bullshit. Det jag tror på är det goda i människan. Jag har lätt för att se personers fördelar och jag tror att med kärlek och blabla så kan folk ändra på sig. Sen kommer de ju alltid finnas de med något allvarligt fel.

Jag har endel personer i mitt liv som jag kallar mina "bästa vänner". Det är lite knas... Om jag skulle börja skriva så skulle det bli för lång så jag skiteri.

Det är svårt att säga vem som faktiskt är min bästa vän. Jag har svårt för att klamra mig fast vid en person och jag är rädd för att allt ska bli för mycket. Man kan säga att jag har flera stycken, eller det är några personer i mitt liv som betyder så otroligt mycket, som gör mig lycklig och som jag är så glad så glad att jag har. De är mina vänner. Det är skillnad på vänner och kompisar.... vänner kan man dela vad som helst med, oavsett hur svårt eller lätt det är. Vänner bara är där, man vet att man aldrig är ensam, det är en trygghet bara i sig. Men ja, vad ska man säga? Det är en stor skillnad mellan mina vänner. Allt ifrån en vän jag har känt i rätt så många år och som fått genomlida många av mina svåra stunder, till några i lilla dp som jag känt i 1,5 år bara. Jag älskar mina vänner. Dom får mig att orka och jag hoppas att jag är lika värdefull för dom, för det vill jag vara. Jag vill räcka till, finnas där, göra dom glada. Och jag behöver nog inte skriva något namn, dom vet nog själva vilka dom är.

/ Jassi

När man undviker att plugga inför kemiprovet imoron så gör man en video om dans, med den bästa låten för tillfället. Och så sitter man där sen och har lite smått panik över att man skjutit upp pluggandet... men.... men, jag orkade faktiskt verkligen absolut inte. Filmen är däremot mys. PUSS PÅ DP, <33333

/ Jassi

Här är massa bilder, vår jazzdans waka waka och feminine vibedansen get outta my way och everybody :)

Min dag hade kunnat vara bättre om jag säger så. Eller okej, jag hade en väldigt bra stund på kvällen, men den resterande dagen... Nej, jag är så trött på skolan. Jag hade sovmorgon eftersom jag inte gick på ws. Sen var det en samling som jag bokstavligt talat fick släpa mig in på. Jag satt där och lyssnade på mikrofonkåt för att bli glad, men helst av allt ville jag skrika på hela världen. Kul. Sen var det väll lite mysigare. Var med Sofia och pratade om allt och inget, det behövdes. Har ingen annan att prata om dansen med så hon får stå ut. Sen hade jag ph (personlig handledning som alla elever har varje vecka). Säger bara;................... Iaf, fick reda på att vi inte hade någon svenska, värt att jag drog mig till skolan då lixom! Jag mår illa när jag ser skolan, jag tror inte det finns någon som har sån ångest över det som jag har just nu. Vill bara slippa. Vill dansa hela dagarna istället. Jag nästan sprang ifrån skolan sen och kastade snö på Sofia. Tog en sväg till siba med Gabbe för han skulle kolla någon data och sen åkte jag till ACKIIIIIS! Jaaaaa, äntligen. Hade en underbar jazzklass där vi gjorde typ världens roligaste diagonaler och en underbar koreografi. Smile. Det räddade min dag. Vad skulle jag göra utan dansen? Helt ärligt. Jag skulle gå under, brytas ner. Jag skulle aldrig någonsin komma upp ur sängen... Vad ska jag göra i en månad nu? Varför finns lov på dansen för? Det borde vara olagligt.

/ Jassi

colors of the wind <3

Här kommer Jassis favvo, som jag nu inte heller kan sluta lyssna på!

Haft en helt underbar dag idag! Studiedag, så var med Mich i stan och shoppa och fika. Hittade ett par helt underbara baggyjeans som jag inte kan sluta tänka på. Så sjukt snygga. Önskar mig dem i julklapp!! Köpte en kofta och en tub :D Nu är jag på fett med mycket shoppinghumör, så det är kanske dags att köpa juklappar?

Sista söndasbaletten för i år idag! Helt sjukt! Nästa vecka är det föreställning och då blir det ingen balett. Sista tåspetsen under 2010. Shit. Sånthär är alltid lika skumt. Jag kommer lixom inte dansa en tåklass någosin det här året igen.. Tur att det gick bra iaf! Jag klarade av att göra en cupépiruett! Helt megasuperlycklig. Och efter 3 timmar balett och en halvtimme tå var det så skönt att sätta sig med Gry och Nicole och strecha i en timme. Jag har blivit vigare sen jag började dricka protein. På fullaste allvar. Konstigt, men bra, riktigt bra. Sen har jag lyssnat på mikrofonkåt hela dagen också. Kul att jag inte kan sluta trycka på repeat. Men vad gör det lixom? Man blir ju så glad av den. Nu måste jag nog skiva lite på min labbrapport... Eh. Eller typ inte. Jag är s k o l t r ö t t. Punkt.

/ Jassi

Såhär lyckliga var vi när vi hade utvecklingssamtal i fredags ;)

Asså kärlek är någonting vi alla binds ihop med. Jag tror inte på kärlek vid första ögonkastet, utan jag tror att kärlek måste få växa sig fram. Det blir som ett band, ett löfte mellan två personer, eller djur eller vad fan som helst.

För mig är kärlek så mycket mer än den där pirrade känslan mellan två personer som är tillsammans. Det är verkligen inte den enda äkta kärleken, för om så var fallet, så skulle jag aldrig ha kännt av kärlek. Men såklart jag har, kärlek är allt som gör en varm inombords, kärlek är allt som får en att le eller att klara av dagarna. Det kan vara kärlek för en sak, för en låt, för en aktivitet eller för något levande. Alla har kärlek inom sig och alla måste ge ifrån sig kärlek för att må bra. Men alla måste också ta emot kärlek. Man kan inte bara ge och ge, men inte heller bara ta och ta. Kärlek är så svårt att definiera. Det är ju allt ifrån den där personen som hjälper dig i svåra stunder, till den där personen som du log mot i tunnelbanan, till den där känslan av att våren är här. Allt som betyder något. Allt det är kärlek. 

Kärlek är det som gör oss levande, som får oss att orka. Det är så lätt att glömma bort, men ingenting skulle spelat någon roll utan kärlek. Vi behöver värmen ifrån varandra. I slutändan är det alltid kärleken som betyder något. Det är så viktigt att ta vara på det man har. Det är så viktigt att bry sig om varandra och finnas där. För utan kärlek går man sönder, det gör man, jag vet. Och jag är så glad att jag har dom jag har omkring mig. Alla har sin plast. Jag menar verkligen alla som finns med i mitt liv på något sätt. Varenda en.

/ Jassi

<3

Kom hem från ackis precis. Älska DP, <3 Träffade Sofia också, lika förvirrad som alltid haha :) Nej men jag borde plugga..... men är så otroligt skoltrött.. Känns totalt meningslöst... Jag vill dansa. Och dansen tar slut om en vecka. Måste ta vara på varje sekund. Ignorerar mitt sträckta lår! Japp. DAAAAAANS, <3333

/ Jassi

Jag flyger

Godermorgon. Lördag idag. Myspys. Klockan är rätt så mycket och jag är helt okej pigg i hjärnan. Kom igen kroppen, häng med lite! Ännu så har inget hunnit passera läpparna, så jag har inte något att skriva riktigt. Men jag kan ju berätta att nu ska jag dra till ACKIS och träffa sötisarna Agnes och Jessika, för vi ska snacka, dansa, skratta och titta på musikalföreställningen. Balettakademien är mitt andra hem, eller min första hem. Jag spenderar nog mest tid där, mer än vad jag är i skolan till och med, och verkligen mycket mer tid än jag spenderar hemma. Tummen upp för det!

/ Jassi

Ja, 3 december idag då. Vad ska man skriva nu? Min föräldrar gjorde mig, dom bidrog med var sina 23 kromosomer och gav lilla Jassi ett liv med alla egenskaper jag har idag. Dom gav mig mina 173 cm och mina bananhöfter som gör det automatiskt svårare för mig att komma ner i split. Dom gav mig storlek 38-39 i skor och fingrar som är lite längre än medellängden. Dom gav mig tunna, platta, hårstrån, men samtidigt väldigt många av dessa. Dom gav mig blont hår och ögon som skiftar färg, som senare blev till väldigt mörkt hår och fortfarande ögon som skiftar färg. Och också en förmåga att bygga muskler snabbt. Och en väldigt stark envishet och vilja. En enorm målinrikning. Men också många svagheter och prestationsångest. Och förmågan att faktiskt lära mig läskigt snabbt. Ja, allt som är jag, allt som sitter i mina gener och inte påverkas av miljön gav dom mig. Mitt DNA. Japp.

/ Jassi

En bild från ljusrepet förra veckan, dagen innan föreställningen. Jag, Malin och Agnes dansar colors of the wind, egenkoreograferad. Och Nicole fotar :) Alltid lika mys med DP.

Vet inte riktigt vad jag ska säga.. de gjorde mig?

Gjorde ny koreografi m Celina 2day, skitkul!!

/ Malin

(Och jag måste tillägga att vår feminine vibe lärare Celina gör mina torsdagar. Kom till ackis bokstavlingen gråtandes och gick därifrån med världens smile. Så underbart. Så ska det kännas varje klass, kan man ju önska. Men det räcker väll med torsdagar.

/ Jassi )

Jobbig dag. Men det klarar man ju också antar jag...

Iaf. My first love. Kan inte påstå att jag minns så många smaskiga detaljer haha ;) Men när jag var 4 år och gick på dagis var jag kär i en pojke som hetter Viktor som var ett år äldre än mig. Vi brukade leka nästan hela tiden och han lärde mig klättra i träd och svinga i en repgunga som fanns på gården (och var extremt läskig kan jag tilläga). Jag minns att fröknarna placerade om alla barn i matsalen en dag och jag hamnade inte vid samma bord som Viktor! Jag grät tills jag fick sätta mig vid honom igen. Och jag minns en promenad en dag då han och jag gick längst fram i ledet och höll varandra i händerna. Alldeles lyckliga och säkra på att det var vi två föralltid. Sen började han skolan och ett år senare även jag, i samma skola. Vi pratade aldrig mer med varandra och jag tror att jag insåg att nej, det där med kärlek är nog inte min grej. Och så var det med den saken.

/ Jassi

Eftersom jag inte skrivit på hundra år så kan jag ju försöka nu när Jazimaina lagt upp den där 30-dagars listan! Börjar med att introducera mig själv alltså!

De flesta som läser här känner nog mig men ja, jag kallas Jassi, är född och uppvuxen i fina Stockholm men skulle gärna åka iväg någonstans. Jag vet inte, kanske Paris eller London. Kanske för att dansa eller bara se något nytt. Jag gillar nog inte att vara fast på en och samma plast. Typ som i skolan. Jag är väldigt trött på allt kämpande för att få massa mvgn på ett fult papper. Man tror att det gör en så himla lycklig men inser motsatsen på slutet av varje termin. Och så gör man såklart om samma misstag nästa termin igen... Jag vill dansa!

Jag dansar på Balettakademien, på dansprogrammet som är ett program för oss små stackare som inte gått ut gymnasiet och inte kan söka någon utbildning alls. Jag älskar att dansa. Jag älskar att stå på scen, älskar. Det som får mig att överleva är just att få åka till Balettakademien varje dag efter skolan. Komma dit alldeles för tidigt och alltid träffa någon jag känner. Man sitter och pratar eller hyr en sal och dansar. Man skrattar och glömmer resten av världen för en stund. Sen är det flera timmar med underbara klasser. Dansen är min trygghet. Och jag är gjord för att stressa runt på föreställningar och hoppa runt framför en publik. Jag lever på det, det är min näring för en hel termin. Det vill jag jobba med, så gärna. Om det bara vore lite enklare att lyckas.... Men dansen är jag. Jag lever för att dansa och dansar för att leva. Ungefär så.

Vad finns det mer att säga? Jag älskar musik. All möjlig musik. Och kläder och skor! Men jag orkar aldrig riktigt bry mig under året. På sommaren däremot, då kommer min sanna kärlek för kläder fram. Sen kan jag ju lägga till att jag är knäpp. Fast det lär ni väll märka, antar jag.

/ Jassi

Jag är den farliga flickan med svart kladd.