Jag älskar dans. I really really love it. Jag är kär. Det är underbart, den finaste känslan som finns. Har gått runt i några veckor och haft ångest över dansen, varit pressed eftersom varje klass känts som en audition. Jag vill ju det här så gärna... men mitt i allt glömde jag nästan bort varför jag faktiskt vill det. Varför jag började dansa från första början. Men nu vet jag det igen. Det finns inget, ingenting i hela världen, som gör mig såhär lycklig. Fylld av glädje. Jag dansar för att kunna leva. Jag dansar för att det är det enda som räknas. Det och ingenting annat. Jag tycker om det, jag vill utvecklas och framförallt så har jag så himla himla kul. Känslan av att använda kroppen till musik, oavsett om det är rullandes på golvet, på tåskor eller vad man nu kan tänka sig. Allt är precis lika underbart. Allt.

Jag ska tänka mig bort från alla krav, för dom hindrar mig bara. Jag ska vara i mig själv, i dansen, kunna le igen när jag dansar. För ett äkta leende kan bara dansen ge mig. Det räckte med två dagar ledigt för att jag skulle orka igen. Nu är jag taggad. Nu har jag hittat tillbaka igen. Super. Lovet kan ta slut nu. Jag vill DANSA.

/ Jassi